Träning på resande fot

I mitt jobb som produktspecialist på Bauerfeind Nordic reser jag en hel del över stora delar av Sverige, ibland är jag borta över dagen, ibland ett par dagar och ibland blir jag borta ett par veckor på en gång när jag ändå åker långa sträckor.

När jag reser iväg så att jag ska övernatta så har jag alltid träningskläder och ett par löparskor med mig, det tar nästan ingen plats alls i packningen och ger ändå så maximalt med energi och kickar igång en massa endorfiner i kroppen.

Jag har träffat många olika typer av resande säljare och många höjer på ögonbrynen över att jag tränar när jag är ute på mina resor. Själv höjer jag på ögonbrynen åt dem som skapar problem som inte finns, jag har fått höra ursäkter som t.ex.:
1. ”Jag får inte med mig träningskläderna.”
2. ”Jag hittar inte dit jag kommer så jag vill inte bege mig ut då.”
3. ”När jag suttit i en bil så är jag så trött och vill bara vila och jobba klart.”
4. ”Jag vet ju aldrig vad det är för väder så jag vet vad jag ska packa för träningskläder.”
5. ”När jag kommer fram vill jag sätta mig i hotellbaren och ta en öl/vin/drink för att
slappna av efter en resdag med kundbesök.”

Det här är bara några av alla möjliga konstiga ursäkter jag har hört för att slippa träna när de är på resande fot. Det är så klart inte så svårt att sticka hål på dessa ursäkter för deras egen bekvämlighet. Man kan lätt dra slutsatsen att dessa människor också hittar på ursäkter för att slippa träna även när de är hemma.

Mina svar på ovanstående påståenden:
1. Ett par tights, en underställströja/tröja/linne (beroende på årstid), en vindjacka, ett par strumpor, en sport-bh, ett par löparskor. Detta får plats i en egen liten tygkasse om man inte vill blanda dem med övriga kläder. Det är kläder som tar minimalt med plats och väger nästan ingenting, har man bil så är det inga problem att få med sig detta.

2. Vad bra, det är alltid roligt att upptäcka nya platser och dessutom får du en chans att träna upp ditt lokalsinne. Många hotell har kartor som de delar ut och de brukar vara väldigt behjälpliga med att berätta om olika rundor som finns i närområdet.

3. Jag känner igen känslan, samtidigt så brukar jag vara rätt trött på att gå in på ett hotellrum och sätta mig igen efter att ha suttit en dag i bil. Du blir piggare av att röra på dig. Rent fysiologiskt så händer det en massa saker i kroppen en massa ”må-bra-hormoner” frigörs och förutom det så kommer du att få frisk luft, sänka stressnivån och få mer energi till att jobba färdigt på hotellrummet senare på kvällen.

4. För en kort löprunda, eller promenad om man inte kan springa, så behövs inga superkläder, på vintern springer jag i samma kläder jämnt, om det är riktigt kallt har jag ett extra lager underställ på mig. På sommaren kan skillnaden vara jacka på eller av. Spöregnar det? Vad gör det om du blir lite blöt? Ingen har dött av det! Du kommer bara att känna dig pigg och fräsch efteråt. Du ska ändå duscha efteråt.

5. Att många resande säljare har alkoholproblem är ingen hemlighet. Många ”unnar” sig ett glas, eller tre, när de sitter på hotellen. De tycker synd om sig själva för att de måste bo på hotell och alkoholen blir någon slags ångestdämpare mot ensamheten. Jag fördömer inte att ta sig ett glas till en god middag ibland, lika som man kan göra hemma. Det som jag ser alltför ofta är människor som sitter i baren och tar glas efter glas efter glas, varje kväll. Ingen kan heller hålla koll på dem eftersom de byter hotell hela tiden så därför blir det ett alkoholberoende som de kan dölja väldigt länge för sin omgivning.
Träna först och jag lovar att du kommer att bli pigg men även avslappnad och kanske du inte ens är sugen på alkohol efter träningspasset.

Det är till och med så att du kan göra en hel del träning på hotellrummet med din egen kroppstyngd som bästa motstånd och då behöver du inte ens träningskläder, dra för gardinerna och kör igenom kroppen i bara underkläderna. Slut på ursäkter!

Jag väljer ofta att bo på Nordic Choice Hotels där det finns möjlighet till det. Anledningarna är flera, dels är det fräscha hotell och de flesta har i alla fall ett litet gym med det mest basala man kan behöva för att träna igenom kroppen.
Dels har de ofta restauranger med bra matutbud som känns fräscht och det går att hitta något som passar de flesta.
Dels gillar jag Petter Stordalen! Hans filosofi att skapa hållbarhet. Allt ifrån att han själv tar sin löptur på morgonen för att hålla sig frisk och stark och bli pigg inför dagens möten. Till hur de jobbar aktivt med att skapa förutsättningar för gäster att träna och att de också ser till att värna om miljön. Inte bara i Sverige utan även globalt. Petter Stordalen har varit en otroligt viktig livlina för mig, utan att han vet om det själv och ni kommer att få läsa mer om det någon gång i framtiden, men inte nu.
Att ledningen värnar om sin egen, sin personals och sina gästers hälsa och samtidigt miljöengagemang på lokal och global nivå ger ett sunt intryck för mig som gäst, där vill jag bo! Där känner jag mig hemma, åtminstone för den natten jag bor där.

Fundera över vad du kan göra för din egen hälsa och välmående om du har ett jobb där du reser mycket. Eller om du känner någon som reser mycket och brukar dra de ovanstående ursäkterna för att inte träna på sina resor, nu har du några svar till dem…

Ta hand om dig och din kropp, du får bara en…
Kram Cattis ♥

 

Annonser

Nyårslöften?!

lista-med-nya%cc%8arslo%cc%88ftenGod fortsättning på det nya året önskar jag er alla! Ett nytt år. Har du gett några nyårslöften i år? Brukar du ge nyårslöften? Hur ofta håller du dem året ut?

Många sätter upp rätt höga mål och förväntningar på det nya året. Många är det dessvärre också som inte orkar hålla dessa målsättningar för hela året. Tricket är att formulera dem så att de blir mätbara, uppnåeliga och tidsbestämda. Så är det alltid när man jobbar med att sätta upp mål, vare sig det är inom jobb, privatliv, träning, tävling m.m.

Jag har inte gett något nyårslöfte i år men mitt huvudfokus ska vara att ha kul och må bra. Umgås med människor som ger positiv energi och inbjuder till många skratt och göra saker jag mår bra av. Sen kommer jag att sätta upp delmål under året för olika saker jag vill klara av t.ex. tävlingar, jobb m.m.

Har hunnit med några pass på gymmet under veckan. Jag var inte ensam där… Som vanligt så är gymmen överfulla i januari. Massor av människor kommer dit och köper träningskort och en del ser man där nästan varje dag. I början… Sen avtar besöksfrekvensen hos många och för en del fortsätter året som stödjande medlem, dvs. man betalar sitt medlemsskap varje månad men går aldrig dit. Andra fortsätter att träna som vanligt varje vecka, hela året om, för de har bestämt sig för att skapa ett hållbart och hälsosamt liv.

Januari är nytändningens och matångestens månad. Vi har haft flera veckor av frossande i jul- & nyårsmat, godis, kakor, bakverk och för en del även alkohol. Efter dessa frosseri-veckor så är det många som får ångest och vill starta ”sitt nya liv” med träning, hälsosam kost och träning. Media gör sitt bästa och spelar på folks dåliga samvete och hur de bäst och snabbast ska gå ner i vikt.

Skapa en situation som är hållbar över tid för dig. Ät mer hälsosamt men skapa inte en massa förbud för dig själv, försök begränsa den onyttiga maten till vissa dagar/tillfällen. Rör på dig, hitta sätt att röra på dig som du tycker är kul.

Många gånger får jag höra av människor som inte tränar: ”Ska du träna nu igen? Varför tränar du så mycket? Har du inget bättre för dig?” m.m. När jag frågar dem varför de inte tränar så får jag ofta till svar:
1. Det är tråkigt att gå på gym.
2. Jag gillar inte att träna.
3. Varför ska jag träna om jag ändå är smal?!

Låt mig bara besvara just dessa påståenden:
1. Du behöver inte gå på gym för att träna! Det finns massor med saker man kan träna som inte innefattar gym! Det behöver inte ens kosta någonting att träna!
2. Du behöver inte alltid få blodsmak i munnen av träning. Ut och njut bara!
3. Smal är inte detsamma som hälsosam! Jag vet många som är smalare än mig men som inte tränar, många av dem har däremot problem med sjukdomar, smärta m.m.
Vad som händer i deras kroppar på längre sikt vågar jag inte spekulera i men de har betydligt större risk att drabbas av bl.a. diabetes, hjärt- & kärlsjukdomar och benskörhet.

Jag har t.o.m. träffat läkare som har tyckt att jag tränar mycket när jag säger att jag tränar mellan 2-5 gånger per vecka. Där har vi ett stort problem att ta tag i inom den svenska sjukvården! Om läkare tycker att 2-5 gånger per vecka är mycket, hur ska det då motivera dem som inte vill träna att röra sig minst 3 gånger per vecka?!

Min träning handlar om att må bra, att hålla

img_3524
Vinterlöpning i vackra Saltsjö-Duvnäs

kropp och själ i bra form. Om jag inte tränar så får jag mer ont i ryggen och bara det är en stor motivation för mig att vilja röra på mig. Idag är jag inte hindrad av min rygg att utföra någonting jag vill göra. Visst är jag mer försiktig med vissa saker, men det finns ingenting som jag absolut skulle vilja göra som jag inte klarar idag. Detta skulle jag aldrig klarat om jag inte kontinuerligt tränar.
En annan klart positiv faktor med träningen är att den reducerar stressnivåerna i kroppen, rensar hjärnan, skapar energi i kroppen och så många som jag hälsat på och fått ett glatt hej tillbaka, bara det gör en glad i själen. 🙂

Vi är gjorda för att röra på oss. Idag ökar övervikt, diabetes, benskörhet m.m. väldigt mycket. Detta på grund av att vi inte rör på oss tillräckligt mycket. Vi är inte gjorda för att sitta framför en dator, tv eller telefon hela tiden. Någon som har som hobby att fika kanske bör ta en timmes promenad till eller från fiket i alla fall. Jag och flera av mina vänner brukar ta vårt ”fika-snack” under en promenad, löprunda, cykeltur m.m.
Den bästa terapin som finns är att kombinera umgänget med en god vän tillsammans med
att vara utomhus, frisk luft och motion samtidigt.

Så fundera över vad du vill med ditt liv 2017, skapa en långsiktig plan för ett hållbart liv,
ta det stegvis och se till att kul på vägen.

Kram Cattis ♥

Tävlingsdjävlar och belöningsänglar

Ibland slår prestationsångesten till. Som i måndags när jag sprang 400-meters intervaller på Stockholm Stadion tillsammans med Runacademy. Jag har haft det stressigt på jobbet ett tag och tänkte att jag kanske skulle springa med bas-gruppen och köra 200-meters intervaller för att kroppen inte helt var i fas. Med lite pepp från mina löparvänner så valde jag ändå medelgruppen. På varenda intervall låg jag bland de sista i mål. Tävlingsdjävulen och prestationsångestdjävulen satt på varsin axel och skrek åt mig. Tävlingsdjävulen skrek; Spring snabbare. Du kan ta in några meter på den framför dig.
Ibland lydde jag och klarade det och vilken skön känsla det var. Tävlingsdjävulen log sitt vinnarleende.
Ibland var det prestationsångestdjävulen som skrek högst: Kan du inte springa snabbare? Varför är du så långsam? Ska du komma in bland de sista jämnt?
Det var när den skrek högst som det blev extra tungt och motvinden på upploppet slog hårt mot kroppen på mig, nästan byggde upp ännu en massiv tegelvägg på Stadion som för att mota mig de sista hundra metrarna på varje intervall.

Jag gav mig aldrig. Jag sprang 6 st 400-meters intervaller. På Stockholm Stadion. En anrik anläggning i idrottshistorien. Jag får alltid upp bilder i mitt huvud som jag sett från OS 1912 när jag är där. Jag springer ändå på en OS-anläggning. Jag klarar att springa 400-meters intervaller. Det är ingen tävling. Jag klarar det. Det är ingen som bryr sig om jag kommer först eller sist i mål. Det är bara mig själv jag kan tävla mot och den tävlingen går ut på att jag förbättrar mig hela tiden. Vilket jag gör!

Sedan jag började springa med Runacademy så har jag min löpning förbättrats otroligt mycket. Framför allt är jag mycket mer medveten om löpteknik och jag tänker på min löpteknik även när jag springer själv.

fullsizeoutput_40fIdag var jag och en av mina bästa vänner ute på en löprunda kring Saltsjö-Duvnäs. Vi sprang Snörom-spåret som går i Nackareservatet genom gamla tallhedar, över bergsklippor och förbi myrmarker. Jag önskar att de gamla träden intill stigarna kunde berätta om allt de sett i skogarna genom åren. Vi sprang sedan förbi Kranglan och runt östra delen av Järla Sjö. Väl hemma hade vi klarat av 14 km. Det är en bedrift! Då kommer belöningsängeln fram bakom axeln och ropar glatt: Du klarade det! Du är fantastisk! Bra sprunget!

Jag älskar belöningsängeln! Hon är så himla härlig. Så peppande och alltid så glad. Vad är det då som gör att hon oftare kommer fram efter ett myspass i lugnt behagligt tempo än när jag har sprungit intervaller där jag gett allt jag har?
Som tävlingsmänniska har jag alltid haft uppsatta mål med min träning. Detta startade redan i ungdomsåren då jag tävlade i längdåkning. Att ha mål med sin träning och andra saker i livet är väldigt bra och för att komma framåt och utvecklas som människa behöver man sätta upp olika mål. För mig blir hård träning förknippat med tävling, att kriga, att komma först! Då finns det inpräntat i min hjärna att jag jämför mig med andra, även om jag vet att jag inte ska göra det.
Ett längre myspass i lugnt prattempo i vacker natur är för mig ett sätt att koppla av. Jag får vara ute i naturen, tillsammans med en god vän och jag får röra på mig. Det är som ett kinderägg, tre goda saker i en! Då finns ingen tävlings- eller prestationsångestdjävul. Tid och sträcka är oväsentligt, även om det är kul när vi klarar att springa längre än tidigare. Det finns dock inget tävlingsliknande alls i det hela. Det är enbart en otroligt skön känsla i hela kroppen och i huvudet. Belöningsängeln sitter där och ler sitt förnöjda leende. Djävlarna visar sig inte ens.

För fem år sedan, exakt den här dagen, då hade jag klarat att vara utan Mr Stiff en hel dag. Det var stort och en fantastisk känsla! Hade jag lyssnat på mina sjukgymnaster och läkare då så hade jag inte varit ute på ett 14 kilometer långt löppass idag. Det är det här jag kan behöva påminna mig själv om ibland när jag springer intervaller. Att jag ens kan springa är i sig en otrolig bedrift.

ska%cc%88rmavbild-2016-10-08-kl-19-51-31Samtidigt så har jag min tävlingsdjävul att tacka för mycket. Utan den är det inte säkert att jag hade klarat av att göra allt det jag kan idag. Då hade jag kanske nöjt mig med promenader. Att vilja utmana sig själv och sätta högre mål hela tiden är för mig otroligt viktigt för min egen utveckling. Om man aldrig tar några steg utanför sin komfortzon så kommer man aldrig att utvecklas framåt.

Belöningen idag bestod av en fantastiskt god lunch på Koloni kök & matsal i Saltsjö-Duvnäs. Så otroligt fint och mysigt ställe med sagolikt god mat. De satsar på ekologiskt och närproducerat. Jag kan varmt rekommendera att gå dit och äta eller fika. Ett riktigt smultronställe mitt i villaområdet.

Så imorgon, tänk på vad du kan göra för att ta ett steg utanför din egen komfortzon. Se till att belöna dig själv för att du vågar ta ett steg ut. Det handlar inte om att tävla, det handlar om att utvecklas. Utan människor som vågat ta stora kliv utanför sin komfortzon hade vi fortfarande bott kvar i grottor. Du klarar så mycket mer än du tror!

Jag önskar Dig en fortsatt trevlig helg!
Kram Cattis ♥

 

 

Glad tillbakablick

Det är ganska sällan jag kollar vad Facebook visar för minnen från min tidslinje, saker som jag skrivit på just en exakt dag för x antal år sedan. Jag vill blicka framåt och vill fylla flödet med det som händer i nuet, visst har det hänt att jag har delat sådana minnen, men det är sparsamt. Idag kom dock ett minne som gjorde mig så glad och varm i hjärtat.

Det är tre år sedan jag sprang Axa Fjällmaraton Korta banan, 13,4 km. Det var då jag vann högsta vinsten. Vinsten mot mina tre diskbråck som jag då hade kämpat mot under ca 2 1/2 år vid det tillfället. Den glädjen det var för mig att ta mig i mål den där dagen, det är nästan obeskrivligt.

Idag kan jag, som många vet, springa, cykla, simma, åka längdskidor, alpint, paddla, gå på de flesta pass jag är intresserad av på gymmet och mycket, mycket mer. Jag känner inte att mina ryggskador (3 st totalt) hindrar mig, visst tänker jag efter innan jag gör vissa saker och det finns absolut saker jag inte gör av rädsla för att skada ryggen igen. Lite självbevarelsedrift har jag… Det är dock inte så att jag känner mig begränsad i vad jag klarar och inte klarar idag.

Vissa dagar har jag mer ont i ryggen och då får jag lyssna på kroppen och kanske ta det lite lugnare, ta en promenad istället för att springa t.ex. Att vara stilla är det sämsta, men jag behöver vila också. När jag har mer ont så känner jag direkt att jag blir mer trött och då tillåter jag mig själv också att vila. Smärta tar energi. För att läka kroppen behöver jag energi, så det gäller att tänka klokt hur jag förvaltar mitt in- & utflöde av energi.
Ibland handlar det ändå om att ta sig ut och göra något fastän man inte orkar. Energi föder energi. Tänk er ett stillastående vatten, en insjö t.ex., vi bygger inte ett vattenkraftverk där för det går inte att producera energi av något som är stilla. Däremot bygger vi vattenkraftverk där det finns höga vattenfall/forsar, där skapas massor av energi. Så, energi skapar energi. Vi måste röra på oss för att få mer energi. Om vi blir alltför stillasittande så kommer energinivåerna att sjunka och till slut blir vi så trötta att vi inte orkar förmå oss att röra på oss.

Som tur är så älskar jag att träna, jag mår så otroligt bra i både kropp & själ av att träna. Det är tur eftersom jag hela tiden måste träna för att hålla min rygg i schack. Numer kör jag ingen specifik rehabträning, jag går mest på pass typ BodyBalance, core, pilates, 21 Minute Workout, Bootylicious m.m. där jag får allsidig bålträning och lite allmän styrketräning och stretching. Om jag slutar att träna så blir jag sämre i ryggen direkt, men istället för att gneta på med rehabträning och specifika övningar som vissa sjukgymnaster hävdar att jag måste, så kör jag det som jag tycker är roligt, det som ger mig energi. Då blir träningen av, jag har kul och jag mår bra.

IMG_2610
Morgonöpning på Mallorca. 

Nu är det dags att hitta ett nytt tävlingsmål för att få en extra morot att träna inför. Jag är självklart redan anmäld till höstens löpargrupp med Runacademy! Löpningen med dem på måndagarna ser jag nästan som min andra-familj numer, tomheten som infann sig i början av sommaren när måndagsträningarna var slut var väldigt påtaglig. Nu längtar jag tills det drar igång igen. Tänk, för några år sedan kunde jag knappt gå runt huset, med kryckor och korsett, idag kan jag springa tuffa intervaller och 2 mils-gränsen klarade jag i våras. Det är viktigt för mig själv att påminna mig om det ibland när prestationsångesten knackar på och jag blir less för att jag inte är lika snabb som de andra.

Jag ska inte säga: kan jag, kan alla. Däremot säger jag att många klarar mycket mer än vad de själva tror och om de dessutom har folk runtomkring sig, sambo, familj, vänner, sjukgymnaster, naprapater, läkare m.fl. som säger att de inte kan, så är risken stor att de lyssnar för mycket på dessa levnadsstoppare. För det är vad de är. De stoppar en från att leva, de kanske är så övertygande så att man kanske inte vågar prova sig fram ens. Jag är fullt medveten om att alla inte är så gränsöverskridande som jag är när det gäller att testa olika saker, men det jag vill få fram är att du inte ska låta dig stoppas av andra.

Mitt råd är: våga utmana dig själv, flytta dina gränser en liten bit i taget. Lyssna på dig själv, vad säger din magkänsla? Vad säger din kropp till dig? Bara du kan veta hur det känns i din kropp!

Våga utmana dina gränser under närmsta veckorna. Ta en annan väg till jobbet, gå en lite längre runda än den du alltid promenerar, testa en ny träningsform som du tycker verkar kul och som kan fungera för din kropp. Om du får mer ont i några dagar – hur pass mycket mer ont fick du? Hur länge höll smärtan i sig? Kan du leva med den extra smärtan? Kan det vara så att den ökade smärtan avtar om du provar den typen av träning igen regelbundet?!

Ta hand om dig själv!

Kram Cattis ❤

 

Jag är tillbaka!

Många är de faktorer som gjort att jag inte publicerat ett inlägg på ca två år och jag har saknat detta forum att uttrycka mig och både ge och få inspiration från omvärlden. 

Nu börjar jag hitta tillbaka till min kreativa sida och känner att jag vill dela med mig av mina tankar jag har i och om livet igen.

Vad har hänt sen sist? Massor!!! Jag kan inte skriva allt här just nu, det kanske kommer en dag då ni får läsa det…

Nu fokuserar jag på att blicka framåt och ser till att välja mitt umgänge med omsorg, jag vill omge mig med människor som ger mig positiv energi och göra saker som gör mig lycklig djupt inne i hjärtat. Jag behöver hitta skrattet igen. Det förlösande skrattet som just nu ligger lite för djupt begravet inom mig, det försöker jag gräva fram och ta till allt oftare igen. Jag har saknat det. Skrattet är så helande på många sätt och om det inte finns i ens vardag så är det mycket som påverkas på ett negativt sätt. 

Ni som undrar vad som hänt med mina diskbråck och min träning så kan jag berätta att det går riktigt bra. Så länge jag tränar håller jag min rygg i schack. På SATS kör jag mycket Core, BodyBalance, Bootylicious, 21 Minute Workout m.m. Pass som stärker kroppen och framför allt bålmuskulaturen och BodyBalance för att jobba med smidigheten i kroppen. Jag skulle absolut kunna köra styrka på egen hand men jag är så glad att kunna köra pass igen och slippa påminnelsen om rehabträning som egen styrketräning påminner mig alldeles för mycket om.

Löpning Sundsvall
Tröskelintervaller i Sundsvall

I höstas anmälde jag mig till en löpgrupp via Runacademy. Det har jag inte ångrat en sekund!
Jag var nervös att det skulle bli för tufft för ryggen, att jag inte skulle klara av olika övningar m.m., dessutom kom prestationsångesten smygande; tänk om jag blir långt efter, tänk om de andra är så mycket bättre än mig. Alla dessa negativa tankar försökte jag slå bort och det har jag lyckats bra med tack vare de otroligt peppande ledarna.

I våras träffade jag Petra Kindlund, grundare av Runacademy, på Göteborgsvarvets mässa där jag själv stod som utställare för Bauerfeind, där jag jobbar som produktspecialist. Hon gjorde ett väldigt gott intryck på mig. Hon verkade så jordnära, positiv och inkluderande för alla som ville springa. Därför var valet av löpgrupp inte så svårt för mig.

Nu springer jag intervaller av olika slag och distanspass på ca 1 mil. Ok, jag vet att några av er kanske kommer ihåg att jag sprang AXA Fjällmaraton korta banan 13,4 km för några år sedan. Jag tog mig i mål då och sprang då en del av banan, men där det var för tekniskt svårt eller jobbigt eller när jag började känna av ryggen på slutet så gick jag.
Idag var jag ute och sprang med en god vän på Djurgården, drygt 10 km och vi sprang hela tiden. Blandat underlag, ibland asfalt, ibland grusväg. Så otroligt glad att jag tagit mig så långt tillbaka igen, att kroppen klarar detta är helt fantastiskt!
Min kropp tycker bäst om mjukare underlag, grusväg funkar men allra bäst är skogsstigar eller elljusspår, men är ändå så tacksam att jag klarar att springa på asfalt också.

Vi siktar på att springa ett marathon någonstans i världen framöver, inte i år, men kanske nästa år. Min marathonlöpande och världsomcyklande vän Anders Forselius har koll på de flesta marathon som finns i hela världen så han får nog ge oss inspiration vart vi ska ta vägen. 🙂

I år har jag inte satt upp något mål än men vill hitta något roligt lopp på ca 15-30 km att springa för att få en utmaning att träna för. Kom gärna med förslag på vart jag ska springa! Jag letar även cykellopp, landsväg, om ni har något kul att dela med er av!

Livet rullar på. Bara jag kan bestämma över hur jag vill leva mitt liv och jag ger aldrig upp att leva mitt liv fullt ut så som jag vill leva livet.

Vi ses snart igen!
Kram Cattis ❤

 

 

 

 

Löpning som självmobilisering

Det var ett tag sen jag hade inspiration och ork att skriva. Det kommer snart en försenad årskrönika för 2013 där ni kommer att få läsa om vad som hänt i mitt liv på senare tid.

QuasimodoSenaste tiden har jag haft ganska ont i ryggen och den här helgen har gett mycket smärta. Idag blev jag så less så jag tog på mig löparskorna och begav mig ut. Jag gick ungefär som Quasimodo när jag började gå, därför fick det bli lite längre uppvärmning med promenad idag. Sen började jag springa och det roliga är när jag springer att allt i ryggen bara faller på plats. Löpningen är som en självmobilisering för mig och oftast så blir jag bättre av att springa än att ta det lugnt. Att gå ger inte alls samma effekt.

Så ont jag hade innan jag gav mig ut idag och så bra jag kände mig när jag kom hem efter dryga 6 km löpning, det är som natt och dag. Dessutom är det så att kroppen frisätter endorfiner vid aktiviteter som t.ex. löpning, cykling och annan konditionsträning. Endorfiner skapar en känsla av lycka och glädje, men de har också en smärtstillande effekt och kan motsvara en normal dos av morfin efter ca 45 minuters löpning. 

http://fof.se/tidning/2013/5/artikel/traning-kan-motsvara-en-normal-dos-morfin 

Jag har alltså haft kroniskt ont i ryggen i snart 23 år, inte en dag har gått utan att jag känner av smärtan i ryggen, men den smärta jag känner varje dag kallar jag för ”normalsmärta”, den finns alltid där i bakgrunden och gnager, men jag reflekterar inte så mycket över den, jag kommer inte ihåg hur det är att inte ha ont så för mig är det ett normaltillstånd. Under alla dessa år har jag träffat ett oräkneligt antal läkare, sjukgymnaster, naprapater, osteopater, akupunktörer, massörer m.fl. Jag skulle uppskatta det till ca 80% av dem som sagt åt mig att det är en massa saker som jag inte kan göra, däribland så har det varit otänkbart för många av dem att jag skulle kunna springa igen. När jag fick mina tre diskbråck för tre år sedan så sade läkare & sjukgymnaster på Ryggmottagningen i Östersund att jag skulle inte räkna med att kunna springa igen och de försökte också stoppa mig från att åka skidor, skridskor m.m.

Det är många år sedan jag slutade lyssna på den medicinska världens begränsningar. Jag tror att det ofta handlar om människor som själv är rädda för att testa nya saker så de tror inte att man som patient med en speciell skada ska klara av att gå utanför sin trygghetszon. Det är min personliga gissning. Det är ju såklart också så att de är rädda för att säga åt en patient att göra något och så klarar inte patienten av det och får mer ont och då kan de bli anmälda m.m. Självklart måste man göra sådana saker på eget ansvar, det ansvaret kan man inte lägga på sin läkare/sjukgymnast m.m. Däremot så tycker jag att de i sin profession gör fel i att sätta begränsningar för patienterna redan innan de har provat.

Det här gör mig så arg för många människors skull. Jag tänker på alla de som lyssnar på allt som läkare/sjukgymnaster m.fl. säger och som låter sig begränsas av dessa ”experter”. De må vara medicinskt utbildade på hur människokroppen funkar men de vet inte hur varje enskild individs kropp funkar. Mitt råd till alla är att lyssna på sin egen kropp och lära sig gränserna mellan ond och god smärta. Jag säger inte att man inte ska lyssna på deras råd överhuvudtaget, de har ju som sagt en stor kunskap om kroppen, men blanda och ge lite, lyssna lite på dem och lyssna mycket på din egen kropp och våga utmana dig själv hela tiden. Det är så du gör framsteg hela tiden.

Vi ses därute på vägarna någonstans.
Kram Cattis ❤

 

Speaker & maxtest

Ja, mycket saker händer just nu. Det har varit en hektisk höst med mycket jobb och mycket saker inplanerade på helgerna också. Även om det är roliga saker på fritiden som en helg då jag och mamma var till Tänndalen och fjällvandrade och någon helg då jag varit till Stockholm till min pojkvän, så sliter det ändå att aldrig vara hemma. Jag är mer känslig för det nu än jag var innan jag fick diskbråcken och ”gick in i väggen”.

Fotograf: Jonas Andersson
Segerintervju med Hans Ahlberg, segrare i herrar 10 km.
Fotograf: Jonas Andersson

I lördags var jag i alla fall speaker på Åre Trail, det som tidigare varit en del av Salomon Trail Tour. Jag tycker det är otroligt roligt att vara speaker och att vara det här i Jämtland där jag känner rätt så många löpare gör jobbet rätt så lättsamt då jag har lite koll på vad många av de bästa löparna gjort för resultat tidigare och vad de gillar för typ av löpning.

En vän sa till mig en gång: ”Man ska göra det man är bra på och tycker är roligt.” Ja, jag är bra på att prata och tycker det är roligt så jag önskar fler speaker-jobb, så vet ni någon tävling som behöver speaker så är ni välkomna att kontakta mig :-).

Igår låg jag däckad i migrän, troligtvis pga att det varit så mycket ett tag och i söndags var jag först ute på en löprunda och sen lade jag mig i badkaret så jag slappnade av totalt och då kom migränattacken som ett brev på posten… Så mitt matintag igår bestod av kokt ris med lite örtsalt framåt kvällen när illamåendet och huvudvärken avtagit… Det var väl kanske inte den bästa uppladdningen inför dagens VO2max-test…

VO2 131001 1
Fotograf: Martina Höök

För det var vad som stod på dagens schema. Studenter på idrottsvetenskapliga programmet på Mittuniversitetet skulle examineras i testmetodik och utföra tester på olika personer. Fördelen med mitt jobb är att jag kan bli tillfrågad om att vara examinationsobjekt vid sådana här tillfällen och jag ställer gärna upp. Både för att kunna hjälpa till för studenternas skull men också för min egen skull!

Kl. 07:30 är dock inte min bästa tid på dygnet för fysisk aktivitet där det handlar om att prestera max… Jag har tidigare varit instruktör på gym och haft tidiga morgonpass, det var en plåga varje gång! Vissa är bra på att träna på morgonen, jag är ingen morgonmänniska så för mig är det inte optimalt att träna på morgonen. Det som var mest påtagligt i början av testet när jag började springa var lutningen, att jag bara kunde springa på tå och att mina muskler i rumpa och baksida ben inte var vana vid detta så där kom mjölksyran först. Jag krigade på och så kom slemklumpen i halsen ,som jag haft problem med i några veckor och försöker medvetet ignorera det faktum att det eventuellt kan vara mykoplasma igen. Jag hade önskat att jag hade orkat längre, men idag gick det inte. Jag har inte fått testresultatet i min hand än så jag vet faktiskt inte vad siffrorna säger. Jag kände i alla fall bara några minuter efter att jag klivit av bandet att det här vill jag ta revansch på. Det här kan jag göra bättre! Som sagt, gårdagens uppladdning att ligga och sova en hel dag och bara äta lite ris var nog inte optimal…

Nåväl, jag är ändå väldigt glad och stolt att ha genomfört det här testet och vet att det finns mycket utvecklingspotential till nästa test 🙂

Nu rockar vi vidare i den härliga oktober-luften.

Kram Cattis ♥